Cause a effet
Jag förvirrar mig. Hela helgen har spenderats utan pluggande, med goda nätters sömn (ständigt avbruten av mardrömmar dock men vissa saker kommer man inte ifrån, och med tiden vänjer man sig...), skratt och hud och läsa skönlitteratur, detta fenomen som varit min bästa vän genom tiderna men som på senaste tiden blivit något sällsynt, något från "the beforetime, in the long-long ago" *. Och denna vila till trots och en ordentlig genomkörare på gymmet imorse känner jag mig så trött och omotiverad. Geografiböckerna ligger bredvid mig och kastar anklagande blickar. Har försökt tänka på annat för att få lite energi; läsa bloggar, dricka te, se på fåniga 90-talsserier på TV, ta en powernap, och nu sist städa upp i lägenheten, sätta på Michael Jackson och brygga kaffe (ekologiskt bien évidemment) att dricka ur obligatorisk Starbucksmugg som hängt med ett par år nu, med en 90% schweizisk chokladbit och råsocker i botten. Och nu känns det väl lite bättre.
Jag blir så stressad av allt som ska hinnas med de närmaste veckorna, bara den här veckan ska jag hinna med (i kronlogisk ordning);
- Måndag; gymmet, repetition av halva geografikursen (idag alltså men i och med att klockan snart är fyra och jag inte har börjat lär ju repetitionens omfattning minska något)
- Tisdag; repetition av resterande geografi, gymmet, sömmerskan och skomakaren (som tur är på samma ställe)
- Onsdag; jobba hela dagen, förbereda för nyinvigningen på torsdag
- Torsdag; nyinvigning på jobbet, champagnefrukost och antagligen jobba över nån timme, hem och repetera inför slutprov i matte på fredagen (vilket också bör hinnas med någon av föregående dagar)
- Fredag; slutprov i matte på morgonen sedan jobba på eftermiddagen
- Lördag; jobba
Veckan som följer ska jag plugga asset av mig inför slutprovet i geografi klockan 13 den 2:a juni varpå jag ska slänga mig på sexflighten till Paris, tigga skjuts av David från Orly till République där jag förhoppningsvis fixat lägenhet. Gaah, I´m a' go mad... Jag ser ju fram emot Paris med frygis så jävla mycket och inget får strula, men det lär det ju göra bara för att jag ska få ännu mer att oroa mig över.
Min bror var ledsen idag. Jag dör när han är olycklig. Det är värre än när jag är det, och jag tycker väldigt synd om mig själv när jag är under isen så det talar sitt tydliga språk. Man måste bita ihop, spotta hororna i ansiktet och säga "do your worse, 'cos I, I will do mine" och sedan är det bara att gå envist i motvind... tills den mojnar, för det gör den. Gud vad klok jag är. Det skulle man inte kunna tro om någon som gärna dricker rödvin till frukost och spliffar järnet till lunch. Those were the days, nu blir jag hög på annat... Tss, jävla kärlek.
Inför sommaren
De sista veckorna har varit kaotiska på ett sätt som både stimulerat och upprört. För vissa lärare borde det vara nackskott som gäller, och andra borde få en kattunge i present. Har i varje fall fått betyg i 4 av 6 kurser, MVG i de fyra och så återstår då Geografi och Matte. Det är där nackskotten kommer in i bilden. Inte för att jag tycker att jag är så jävla duktig i de ämnena att jag odiskutabelt förtjänar högsta betyg i dem, men lärarna i de kurserna är verkligen så svåra, de lyckas aldrig nå fram med vad de är ute efter. Nåväl har matteprov om drygt en timme, pluggade hela dagen i förrgår och hela dagen igår och har nu varit uppe sen sex och sett på nyhetsmorgon, klätt mig, druckit te och reviserat lite formler.
Snart är i varje fall skolan slut och sommaren kommer (förhoppningsvis) börja i Paris med Maria. Och ååååh, vad underbart det kommer bli. Jag saknar min Paris-vardag så enormt, hela dagarna går jag omkring och tänker på:
- Lunch på Ladurée
- Musée d´Orsays terass
- Starbucks i la Vallée (och la Vallée i allmänhet)
- Underkläder på Valège och Soleil Sucré
- Avenue Montaigne och Plaza Athenés röda markiser
- Jardin des Tuileries
- Picknick i Versailles park
- Falafel och italiensk glass i Marais
- Cheap Shoe Street
- Sephora (Benefit och Sephora Bain!)
- Disneyland, med nya attraktioner och alla kära gamla kollegor
- Nybakta baguetter med Presidentsmör, chausson aux pommes, St Paulin-ost och torr cider
- Rödvin till lunch, middag och däremellan
Listan kan göras hundra meter lång. Men för att fortsätta med sommarplanerna efter Paris är de nog så efterlängtade:
- Att få vakna med baby, ligga kvar i sängen och sedan vänta på honom hela dagen tills han kommer hem från jobbet (utan krav att behöva ta bussen hem och plugga matte)
- Läsa de böcker som lagts på hög sedan ett halvår; Mannen som dog som en lax, The Lollipop Shoes, Zahiren, Mina drömmars stad-antologin och vidare läsa om Joanne Harris alla romaner och Kristina Lugns samlingar.
- Lukta på nyklippt gräs och ligga på bryggor i Vaxholm, i Norrtälje, på Isabellas ö
- Grilla hos pappa med baby, bror och pappas dambekanta
- Äntligen få träffa alla efterlängtade vänner; Lauren, Emma, Jennie, Robert...
- Ha födelsedagsfest med alla dem jag inte träffat på 2 år
Jag kommer bara jobba 20-30 timmar i veckan i sommar så jag kommer verkligen kunna profitér som man säger.
Det var nån Anna som kommenterade mitt förra inlägg och bad om bra barer och uteställen i Paris, men jag är inte rätt person att fråga, be mig om restauranger, jazzklubbar, muséer, gallerier, parker, creperier men inte uteliv; not my cup of tea, dessutom måste man vara aningen mer specifik med vad man är ute efter om man ska ut i Paris vill man dock bara ha tag i nån bar med lagom mycket kött, hög ljudvolym och dyra drinkar är det packat av sån skit i Bastille. Och så finns det en rolig gayklubb på Champs som heter Queen, där kan man garva och dansa och bli hypad av både hetero och homokillar och tjejer. Ha så skoj.
Nu måste jag göra pesto och tomatmackor som energiboost innan geometriprovet. Sedan blir det gymmet en timme, lunch på Smulan och avfärd med destination babylove.
Våryra och BAJS
Ibland går även tråkiga, innehållslösa dagar så himla fort. Som idag; imorse slöade jag bort 2 timmar i sängen, snoozade från kl 6 till kl 8, åt chillad frukost i sängen under täcket och såg på « Cry Baby ». Vanligtvis går jag upp mellan 6 och halv sju, sätter på Nyhetsmorgon, brygger te och äter frukost framför nyheterna och vid halv åtta snåret sätter jag mig snällt med mina böcker vid köksbordet och en kopp te. När filmen var slut halvlåg jag kvar i sängen och gled omkring på folks facebooksidor o sånt lite för länge, till slut åkte dock matteböckerna fram och jag började med geometrin. Suck. Jag hatar geometri,jag tycker verkligen jag följer alla regler till punkt och pricka men alltid är det något som blir fel och jag börjar misströsta. Kort lunchpaus och sen Dr. Phil. Ett par timmars plugg och så middag vid 6.
Har upptäckt världens bästa väg ner till havet. Har länge tänkt ta den när jag är ute och springer men det står « enskild väg » så jag har inte vågat men så frågade jag min bror vad det betydde och han sa att det bara betyder att vägverket inte håller ordning på den vägen. Jahaaa, tänkte jag, här har jag gått och skrämts helt i onödan. Så sprang jag ner där igårkväll och det var verkligen så perfekt; längre, plana sträckor och massor av små, branta backar och hela tiden en massa att titta på. Och lyssna på! Jag sprang igår i skymningen och hade Ipoden med mig men satte inte på den, det var så härligt att lyssna på vågornas skvalp mot bryggorna och alla små fåglar i träden. Hela vägen längs stranden är kantad av vitsippor och sådana där fina träd vars grenar spretar lite hursomhelst, ömsom mot marken, ömsom mot skyn. Och jag tänkte att shit; bara det här är ju värt att bo i Sverige för.
Förra veckan pluggade jag som faan, blev klart med min rapport om globaliseringen som jag oroat mig så för men shit, vad bra den blev och jag fick äntligen själv den koll på den moderna världsekonomin som jag så länge känt att jag är helt okunnig om. Fick MVG i slutbetyg i psykologin också, var inte så orolig för att inte få det heller men min lärare var så seg på att rätta så jag började undra...
Helgen började fredag eftermiddag med baby som plockade upp mig i Roslags Näsby, en ytterst pinsam panikattack i bilen på väg till Vaxholm och sen skammen, skammen, skammen över att bryta ihop och så be om ursäkt för det. Paniken kom tillbaks lördagkväll när jag var ensam hemma, tvingade mig själv att sova vid 12 och så drömde jag konstant mardrömmar fram till halv fyra när baby kröp ned bredvid mig. Söndag brunchade vi, jag, min bror och baby på Smulan och det var sol och skratt i dryga 2 timmar tills jag var tvungen att återvända hem till köksbordet och naturkunskapen som jag har prov i imorgon.
Har tvättat en maskin 60 idag och eftersom det typ är min hobby att tvätta och ta hand om tvätten efteråt blev jag så glad när jag kom på att jag kunde hänga tvätten ute idag. Det längtade jag efter hela tiden i Paris när man snällt fick torka sin tvätt i de äckliga torktumlarna i tvättstugan som fick kläderna att lukta « tvätta mig igen ». Hängde så tvätten på balkongen och gick nöjd in igen. Efter nån timme gick jag ut för att vattna mina örter. Då har en ytterst oäven doft spritt sig i luften. Bajs. Och min svaga sida (ja jag har bara en och det är den här) är ju lukter av olika slag. Jag KLARAR INTE AV äckliga lukter. Och det här med bajslukt borde jag ju klara av eftersom jag är uppvuxen på landet bland idel kobajs men det här var en så äckeläcklig bajslukt att jag var tvungen att plocka in tvätten, slänga ner den i tvättmaskinen och tvätta den en gång till. Det är inte miljöekonomiskt hållbart jag vet, men jag lovar att inte tända en lampa på hela veckan så jämnar det ut sig. Tanken på att de där bajspartiklarna i luften satt sig i min rena tvätt fick det att klia inuti huvudet. Tänk att torka ansiktet med en handduk full av bajspartiklar liksom?
Nu börjar Dr. Phil om en kvart så jag måste hinna brygga te och kissa innan. Det tar så lång tid, fråga Maria tex hur lång tid det tar för mig att kissa. Jag får aldig kissa först.
Kapitalistiska självmordstankar
Det är skrattretande hur dåligt det gick för mig idag när jag gjorde högskoleprovet på skoj. Eller inte på skoj till att börja med, nej då, jag var mäkta koncentrerad och motiverad att träna inför i morgon. Läsdelen inga problem, orden piece of cake alla rätt, men diagrammen och NOG-uppgifterna. Say whaaaat? Ibland fattade jag verkligen inte hur de fick det till det rätta svaret, och det brukar man ju ändå göra... att man liksom när man tittat i facit till ett tal man kört fast på och ser vsaret så fattar man ju ändå hur det hänger ihop men icke. Och det är ett sådant jävla lurendrejeri! Så ni som envisas med att tycka att jag är intelligent; högskoleprovet skrattar er rakt upp i ansiktet! Jag blev så desperat att jag satte mig med min utbildningskatalog för att göra upp en plan b. Men fuck, hur överlever människor? En polis tjänar 19 000 kr i månaden! Det är typ 13 000 efter skatt! Socionomer tjänar 22 000, det är 15 000 netto! Gash, jag tror jag åker tillbaka till Disney och blir teamleader, då behöver jag inte plugga och får ut 16 000/månad utan att vara tvungen att betala en massa studieskulder! Grejen är ju att jag inte vill det. Jag vill plugga. Jag vill ha ett intellektuellt stimulerande yrke som jag kan trivas med tills jag pensioneras. Och då återstår ju bara psykolog.
Jag kan bara inte fatta hur folk överlever på typ 10 000 i månaden! Hyra ca 4000 (om man inte bor hos sin generöse bror hehe), räkningar ca 1000, mat ca 1500, busskort 700 (och har man bil då är man ju pank redan här). Bara i kostnader för "måsten" blir det alltså ungefär 7 200 kr och man har 2 800 kr kvar att ha roligt för, det är ju vad jag brukade lägga bara på kläder när jag bodde i Paris! Och jag menar visst, lite mer än 10 000 får man väl ut om man har lite högre utbildning som sagt men vafan, då går ju de extra tusenlapparna åt till att betala studieskulderna så man är ändå körd!
Jag tjänar ca 115 kr/h på mitt jobb inkl semesterersättning, om jag jobbar heltid blir det alltså 18 400 innan skatt, vore jag fast anställd skulle jag också få ta del av provisionen som ligger på typ 2000/mån efter skatt blir detta ca 14 300, för butikspersonal utan utbildning what so ever. Att jämföra då med ovanstående yrken. We´re all screwed!
Till alla ambitiösa som faktiskt inte får 1,7 på högskoleprovet första försöket; Kollektivt självmord någon?
Ode to Lars-Ragnar
Tänk att det ska behöva ta sådan tid mellan gångerna man bloggar. Jag har ju massor att berätta om en viss Lars-Ragnar och tanter som hänger undan skärp.
Jag har börjat jobba på KappAhl. Det verkar vara bra för mig, sedan jag började där har det blivit lite mer struktur på det mesta. I början av mars städade vi rean och satte ner en massa accessoarer till 10 spänn styck, samma dag kommer en tant och frågar om hon får hänga undan ett skärp för ja just det, 10 kr tills den 18e mars. Jag visste inte hur jag skulle reagera. Stackars tant som måste vänta 3 veckor på att ha råd med ett skärp för 10 spänn, eller bara garva för att det var roligt? Jag sade dock bara att nej man får högst hänga undan 2 dagar. Rackarns, sade hon och gick.
Och så måste jag ju berätta om Lars-Ragnar, och jo han heter så, han är typ 50 och går på min Matte A. Han borde brinna i helvetet. Han ser ut såhär:
Lång, långt grått skägg, kal hjässa och långt hår i nacken. Varje lektion (2 ggr i veckan i snart 4 månader) har han haft samma kläder; bredspåriga, gröna manchesterbyxor som är nötta i asset, cerise t-shirt och beige slipover. Och tack vare hans skarpa sinne för accessoarer lyckas han sätta pricken över i med en Yin och Yang klocka.
Inte nog med att han är mindre bildskön, han är överjävligt jobbig också och avbryter alla ständigt och jämt och om han för en gångs skull inte säger någonting sitter han och frustar och harklar sig så man tror att han har satt åtta grodor i halsen. Och så kallar han vår lärare för "majjen" för att vara rolig. Ingen skrattar.
En gång skulle han försöka sig på ett samtal med en SFI (svenska för invandrare) tjej som läser matte med oss. Det var under en statistikföreläsning och vi hade gjort en sammanställning av hur många syskon vi hade i medeltal. Innan vi tog reda på hur många syskon alla hade skulle man lägga upp en hypotes om hur man trodde medeltalet skulle se ut. Alla gissade två syskon var i snitt, vilket visade sig vara fel pga att SFI-tjejen hade 8 syskon, sade hon. På rasten går Lars-Ragnar fram till henne och följande konversation tar plats:
- Har du åtta syskon alltså?
- Jag har åtta.
- Var är du i syskonskaran då?
- Ja jag har åtta syskon.
- Ja men vilken plats har du i syskonskaran?
- Va... (tittar sig omkring lite nervöst) Jag har systrar och bröder 8 stycken.
(Lars-Ragnar börjar bli irriterad)
- JAAA, men är du äldst eller yngst eller mittemellan? Fattar du? Äldst eller yngst eller mittemellan?
- Ja jag är yngst jag är åtta.
- Va?
- Jag är sist jag är åtta syskon.
- Vaddå, då har ju du fuskat!
- Vaddå... jag förstår inte. Jag har 8 syskon.
- Nähää, om du är det åttonde syskonet har du ju 7 syskon! (Lars-Ragnar hetsar upp sig)
- 8 syskon.
- Då har ju hela UNDERSÖKNINGEN blivit FEL!
När rasten var slut insisterade Lars-Ragnar på att "majjen" skulle göra om undersökningen för SFI-tjejen hade FUSKAT!
Nu måste jag faktiskt gå och packa min väska för jag ska åka och träna bort 2 hekto påskgodis (ca. 800 kcal = 1h på crosstrainer)
Jag har börjat jobba på KappAhl. Det verkar vara bra för mig, sedan jag började där har det blivit lite mer struktur på det mesta. I början av mars städade vi rean och satte ner en massa accessoarer till 10 spänn styck, samma dag kommer en tant och frågar om hon får hänga undan ett skärp för ja just det, 10 kr tills den 18e mars. Jag visste inte hur jag skulle reagera. Stackars tant som måste vänta 3 veckor på att ha råd med ett skärp för 10 spänn, eller bara garva för att det var roligt? Jag sade dock bara att nej man får högst hänga undan 2 dagar. Rackarns, sade hon och gick.
Och så måste jag ju berätta om Lars-Ragnar, och jo han heter så, han är typ 50 och går på min Matte A. Han borde brinna i helvetet. Han ser ut såhär:
Lång, långt grått skägg, kal hjässa och långt hår i nacken. Varje lektion (2 ggr i veckan i snart 4 månader) har han haft samma kläder; bredspåriga, gröna manchesterbyxor som är nötta i asset, cerise t-shirt och beige slipover. Och tack vare hans skarpa sinne för accessoarer lyckas han sätta pricken över i med en Yin och Yang klocka.
Inte nog med att han är mindre bildskön, han är överjävligt jobbig också och avbryter alla ständigt och jämt och om han för en gångs skull inte säger någonting sitter han och frustar och harklar sig så man tror att han har satt åtta grodor i halsen. Och så kallar han vår lärare för "majjen" för att vara rolig. Ingen skrattar.
En gång skulle han försöka sig på ett samtal med en SFI (svenska för invandrare) tjej som läser matte med oss. Det var under en statistikföreläsning och vi hade gjort en sammanställning av hur många syskon vi hade i medeltal. Innan vi tog reda på hur många syskon alla hade skulle man lägga upp en hypotes om hur man trodde medeltalet skulle se ut. Alla gissade två syskon var i snitt, vilket visade sig vara fel pga att SFI-tjejen hade 8 syskon, sade hon. På rasten går Lars-Ragnar fram till henne och följande konversation tar plats:
- Har du åtta syskon alltså?
- Jag har åtta.
- Var är du i syskonskaran då?
- Ja jag har åtta syskon.
- Ja men vilken plats har du i syskonskaran?
- Va... (tittar sig omkring lite nervöst) Jag har systrar och bröder 8 stycken.
(Lars-Ragnar börjar bli irriterad)
- JAAA, men är du äldst eller yngst eller mittemellan? Fattar du? Äldst eller yngst eller mittemellan?
- Ja jag är yngst jag är åtta.
- Va?
- Jag är sist jag är åtta syskon.
- Vaddå, då har ju du fuskat!
- Vaddå... jag förstår inte. Jag har 8 syskon.
- Nähää, om du är det åttonde syskonet har du ju 7 syskon! (Lars-Ragnar hetsar upp sig)
- 8 syskon.
- Då har ju hela UNDERSÖKNINGEN blivit FEL!
När rasten var slut insisterade Lars-Ragnar på att "majjen" skulle göra om undersökningen för SFI-tjejen hade FUSKAT!
Nu måste jag faktiskt gå och packa min väska för jag ska åka och träna bort 2 hekto påskgodis (ca. 800 kcal = 1h på crosstrainer)
Où est-elle la fée Clochette?
Maria har påpekat att det var ett tag sedan jag uppdaterade min blogg. Och det var det ju. Sista inlägget var bittert och det skulle det här också kunna bli för det är ju fortfarande så att det där med pluggandet inte riktigt går som planerat och jag har inte riktigt kvar den där självdisciplinen som jag stoltserade med för några år sedan. I två veckors tid har jag sagt varje dag till mig själv; imorgon måste jag börja med samhällskunskapen. Mitt överambitiösa jag fick ett ryck och valde att skriva en uppsats om globaliseringsekonomins för och nackdelar. Joråsatte, jag ångrar mig inte... inte alls. Jag kan inte välja om nu heller när jag köpt böcker i ämnet för ett par hundra och dessutom delgett min lärare mitt val. Annars går det över förväntan i naturkunskapen där jag fick 21/21 på första provet, jag var ytterst skeptisk till huruvida provet han rättat faktiskt var mitt för God, alla rätt på ett naturkunskapsprov det låter inte troligt. Men det var det och så vips veckan därpå fick jag MVG även på min uppsats om solsystemets byggstenar och min frågeställning och argumentation för och emot liv på mars. Och för att göra mig själv ännu mer förvånad gick jag och fick VG+ på matteprovet samma vecka. No tiende nada som man skulle sagt om man var idiot.
Men, vad gör jag då istället för att sätta mig ner och förstå saker om ekonomi? Jo, nu rostar jag till exempel hemlagad müsli och bloggar men man kan också:
Men, vad gör jag då istället för att sätta mig ner och förstå saker om ekonomi? Jo, nu rostar jag till exempel hemlagad müsli och bloggar men man kan också:
- sortera sina trosor i olika kategorier som jag gjorde igår morse
- se på Dr. Phil två gånger om dagen
- dammsuga fast man gjorde det igår
- kolla om mangon man köpte i måndags har mognat
- rota omkring i sin basilikaodling och undra varför de små söta skotten inte växer lika bra som persiljan och timjan
I lördags var Isabella och jag på inflyttningsfest hos en kär barndomsvän, vi hade så jävla kul, jag höll låda hela kvällen lång tills jag slocknade i en säng tvärs över gatan där efterfesten hölls och en vänlig själ lade ett täcke över mig. Vi tog oss dock så småningom hem och sov i 4 timmar tills vi gick upp kl 08.00 och åt frukost med min bror.
En sorglig sak som har hänt är att jag har tappat bort mitt Tingelingmobilsmycke, eller själva smycket finns kvar det är bara Tingeling som flugit sin kos och det är ledsamt för jag hade ju investerat 50 cent i henne i Jessicabutiken backstage på Disney. En stor förlust. Hon fattas mig, som Mattis sa om Skallepär.
Nu måste jag faktiskt ta ut m üslin och ta på mig en tröja och sedan plugga ekonomiska system (eller kolla på mangon, det kan ju hända att den mognat på sig ordentligt på en timma)
Omotiverad och hemsökt
Bittra idiotiska dag utan motivation what so ever, vet att jag måste plugga men jag lyckas inte alls. Hopplösheten när jag sitter där hukad över böcker och block och med pennan i högsta hugg är så påtagbar att jag inte kommer loss. Det är en vägg mellan mig och alla atomer och fusioner och Herschel och hans kompisar. Och det har varit så härligt väder hela dagen med massa snö och jag hade så gärna velat gå ner i parken och fotat... dessutom var David här imorse och ville åka ner på stan och äta frukost men jag bangade med tanke på allt jag måste kunna till imorgon bitti. Så han for iväg hem, och konstigt det är det men mest fick jag gjort på förmiddagen när han snarkade i rummet intill och jag satt i köket och plitade. När han åkt blev det inte mycket åstadkommet. Har dock gjort en hel del matte, så lite credit får jag trots allt för det. Jag hatar att inte ha lust.
Och så hemsöks jag dessutom av allehanda hjärnspöken. Har drömt konstiga drömmar flera nätter i rad, att jag är på en flygplats och tappar bort mitt sällskap och inte kan hitta mitt pass och allt går åt helvete, till exempel. Åh vad jag känner mig obra när jag håller på så här, det är ju ingen idé att hålla på med det här komvuxandet om jag inte får MVG i de 4 ämnen jag pluggar upp! Matten har jag faktiskt gett mig själv dispens i och tillåter mig själv ett VG, men det är oacceptabelt att ens tvivla i de andra. Plus att jag tänker lägga till ytterligare 2 ämnen för att vara säker på min poäng, det är ju ingen idé att lägga sig i underkant. Och jag tycker ju inte att jag hinner med nånting, varken skola eller annat men jag måste på nåt sätt lyckas intala mig själv att det är ett heltidsjobb och att det inte är tillåtet att sova till 10 fem dagar i veckan utan det får man göra på helgerna! Och att det är onödigt att sitta och titta på billiga lägenheter i andra städer bara för att de ju är så billiga! Visste ni tex att man i Gävle kan få en råfin en och en halva med nyrenoverat kök och badrum, genomgående parkett och 10 kvm stor balkong för 500 000 och 1800 kr i avgift? Det är ju rena julklappen! Nåväl, jag må tycka om Gävle, det är en söt stad (som jag varit i en gång i en dag så jag kanske inte ska säga så mkt) men min mamma bor inte där och jag har ju flyttat till Sverige för att vara med henne. Ååh. Det är såklart inte helt sant, men lite så det så.
Qu´est-ce que je ne ferai pas pour un peu de shit et une allumette
Och så hemsöks jag dessutom av allehanda hjärnspöken. Har drömt konstiga drömmar flera nätter i rad, att jag är på en flygplats och tappar bort mitt sällskap och inte kan hitta mitt pass och allt går åt helvete, till exempel. Åh vad jag känner mig obra när jag håller på så här, det är ju ingen idé att hålla på med det här komvuxandet om jag inte får MVG i de 4 ämnen jag pluggar upp! Matten har jag faktiskt gett mig själv dispens i och tillåter mig själv ett VG, men det är oacceptabelt att ens tvivla i de andra. Plus att jag tänker lägga till ytterligare 2 ämnen för att vara säker på min poäng, det är ju ingen idé att lägga sig i underkant. Och jag tycker ju inte att jag hinner med nånting, varken skola eller annat men jag måste på nåt sätt lyckas intala mig själv att det är ett heltidsjobb och att det inte är tillåtet att sova till 10 fem dagar i veckan utan det får man göra på helgerna! Och att det är onödigt att sitta och titta på billiga lägenheter i andra städer bara för att de ju är så billiga! Visste ni tex att man i Gävle kan få en råfin en och en halva med nyrenoverat kök och badrum, genomgående parkett och 10 kvm stor balkong för 500 000 och 1800 kr i avgift? Det är ju rena julklappen! Nåväl, jag må tycka om Gävle, det är en söt stad (som jag varit i en gång i en dag så jag kanske inte ska säga så mkt) men min mamma bor inte där och jag har ju flyttat till Sverige för att vara med henne. Ååh. Det är såklart inte helt sant, men lite så det så.
Qu´est-ce que je ne ferai pas pour un peu de shit et une allumette
wash away your sins, let them go down the drain
Jag är trött. Har medicinerat bort det mesta av illvilliga tankar med hjälp av mousserande vin och sedan en rejäl gråtattack i fosterställning och jag tror jag behövde det. Det var länge sen.
Har nu tröstat mig med lite Disney och lite inspirerande tittande i Marcus Samuelssons « Street Food » som tydligen finns i min brors och hyresvärds ägo, vilket är rena skämtet med tanke på att det enda redskapet jag sett honom använda i köket är kaffebryggaren (och den fick han av mig i födelsedagspresent för en vecka sedan). Bästa trösten är dock mina två nya kompisar; Alison Krauss och Grayson Kapps. Merveille. Det är bluegrass och smäktande poesi så det förslår.
Ofta när jag har ont i magen och det är spindlar i hjärtat skriver jag listor för olika saker, det är lugnande, det blir liksom lite mer ordning på saker och ting då, även om jag tänker dem i huvudet och har ordning på dem där blir det liksom tydligare på papper. Det ger mig en känsla av kontroll, att livet faktiskt finns här runtomkring och att jag går omkring uti det. Så det blev « att göra lista » och « mat-lista ».
På naturkunskapen här i veckan hade vi en diskussion om huruvida apan är vår förfader eller snarare vår « förbroder » vilket ledde till lärarens fråga; vad är den största skillnaden mellan apan och människan? Varpå tystnaden lägger sig för visst, skillnaderna är ju uppenbara och man kan ju nämna flertalet utan vidare reflektion men den största skillnaden, vilken är den? Efter nån minuts kollektiv tankeverksamhet säger killen mitt emot mig; jo, alltså apor kan ju gripa med tårna. Maah, jag började gapskratta och är nog lagom populär i min grupp numera, och läraren såg förlägen ut å elevens vägnar och sade; känn efter om inte du kan det också. Vilket han naturligtvis kunde. Nu tycker mina kära läsare att jag är ett förmätet fä som skrattar åt killen men nej då, jag tycker det var bra svarat ändå, jag menar jag skulle ju typ ha svarat; apor har nog ingen ångest och det skulle ju vara lagom pretentiöst.
På tisdag ska jag och Isabella mysa hela dagen. Det blir husesyn i hennes nya hem (hon har också flyttat in hos sin bror haha). Jag hoppas på vackert väder och nytt te för jag är lite less på de blandningar jag har för stunden och som hängt med nån månad nu.
Annars längtar jag efter Starbucks i la Vallée, David, Ladurée, Cheapshoestreet, Sabrina, Musée d'Art Moderne de la Ville de Paris, chausson aux pommes, Tiia och Paris förorenade luft. Men som signaturen « hmm » så snusförnuftigt kommenterar mina inlägg « tänk på vad du har istället för vad du inte har », jag gör faktiskt det och jag vet att det här är det allra bästa för mig just nu och jag tycker mycket, mycket om väldigt mycket här. Och vissa somliga alldeles särdeles fina människor kan jag inte se mig mätt på.
Veuillez fermer à cléf
Jag har gjort en Dumhet. Jag vill dock påpeka, såhär innan erkännandet; innan jag hoppar ner i helvetesgapet, innan jag dyker ned i bråddjupet att jag tvekade innan jag gjorde den. Dumheten alltså. Jo, jag satt här, där jag fortfarande sitter och såg möjligheten fresta inför mina ögon. Och jag visste ju, naturligtvis, att den här känslan, känslan som här och nu äter upp mig inifrån, skulle fortplanta sig som klåda när man kliar om jag bestämde mig för att göra Dumheten.
Det är trots allt ett gott tecken, denna tvekan som infann sig, eftersom jag ju känner mig. Ganska väl till och med. Denna tvekan kan och bör tolkas som en mognad, att jag vuxit som människa sen jag sist hade chansen att göra dumheter. För då, nej då skulle jag inte tvekat en sekund att göra dumheten ifråga. Åh, jag har gjort så många dumheter, som har sårat många men mest mig själv, för de där dumheterna de sprider ett slags eksem i själen; ristar frågetecken i skallbenet med en pennkniv och istället för fjärilar i magen som man får när man är förväntansfull krälar äckliga, grå larver omkring i ens innanmäte och åstadkommer ett ständigt illamående och en oförmåga att fullgöra minsta aktivitet. Tvätta en maskin 60 för att man inte har några rena trosor? Oh no, man skickar nån att köpa nya. Tillaga kycklingen man tagit upp ur frysen för att ätas idag? Haha, äta? Mjaa, en yoghurt och en skorpa kanske, men sen räcker det för resten av veckan. Brygga te? Jo koka vatten kan väl hända, men att välja blandning och sätta silen i koppen åh herre min je, vilken stress, vilken ångest.
Och jag ber om ursäkt om följande skulle råka låta som något slags urskuldande vilket jag försäkrar att det inte är, men får du inte skylla dig lite själv om du lämnar en dörr på glänt på vilken det sitter en skylt som säger; det här rummet är alltid låst, det här är enda chansen att se vad som finns härinne, på gott och på ont, fjärilar eller äckliga larver, smutsiga bomullstrosor eller silke och rosetter? (Jag vet, det är en ganska stor skylt, men vi vet ju trots allt inte hur stor dörren ifråga är). Jag bestämde mig i varje fall för att gå in. Jag stängde dörren efter mig. Och på väggarna därinne stod Hennes namn skrivet i blod, det var idel smutstvätt och insekter med många, långa ben och ja, det är sant att det stod att du själv inte varit i rummet på väldigt länge men Dumheten var redan begången, och kunde inte göras o-sådan. Vilket jag självklart var medveten om redan när jag upptäckte att dörren för en gångs skull var olåst.
Men bara tanken på att du, du har ju nyckeln hit, du kan komma hit närhelst du önskar och sitta här och vara olycklig över att Hennes namn inte längre tillhör dig, och glömma, glömma mig! Glömma hon som tvekar att göra dumheter, för att hon vill tro, tro på dig!
Och det är här man måste välja, välja vilken slags människa man vill vara. Vill du vara hon som hela tiden går omkring med ett paraply ifall det skulle börja regna? Eller vill du vara hon som istället bär med sig ett par råheta Chanels utifall solen tittar fram? (Och nej en stor väska som får plats med båda är inte ett alternativ).
Och jag är trött på att stå med en fot på genvägen, som är så mycket lättare hela sträckan, och en fot i livets hårda skola, som är just hård, men där belöningen förhoppningsvis blir så mycket större... om man vågar, om man vågar tro att en dag kommer du glömma att du ens har nyckeln till det där rummet, och glömma den i en plåtburk nånstans i källaren och så när vi upptäcker om 10 år att på övervåningen där finns ett rum vi inte varit i på åratal har alla de äckliga små larverna blivit gula fjärilar och texten på väggarna har bleknat och inte ens om man verkligen försöker kan man riktigt se vad där stod en gång. Den dagen ska jag hålla dig i handen och minnas Dumheten och kanske berättar jag för dig om den senare på kvällen när vi dricker vårt te och du ska se på mig med den där blicken och säga; Mais toi, je t´aime toi.
En hel massa om inte mycket alls men en ganska viktig sak
Så blev det plötsligt jul. Det är 10 cm snö hos mig och eftersom hos mig är Norrtälje är det blåsigt och snön yr omkring i vindar nedifrån hamnen. Hade planerat att cykla till skolan idag men när jag tittade ut genom fönstret imorse kändes det lite opepp och jag satte på mig rosa Jackie O-kappan och maamas gamla fodrade, svarta skinnstövlar och drog ned min vita grovstickade mössa till ögonen och gav mig av till bussen. För en gångs skull missade jag den inte.
Hade 3 timmars matte och det var roligt. Jag gillar min bänkkamrat som är kåkfarare och ska plugga till socionom. Han ser finsk ut (och hans namn är finskt så jag är nog inte helt ute och cyklar) så då gillar jag honom ännu mer. Jag sitter här hemma och visar foton på mina heta finska flickvänner för min bror och för min David och säger;
- Men hon är ju helt cp-vacker ser du inte det?
Alldeles för ofta ser de det inte. Tacka vet jag Anton som liksom jag insett tjusningen med dessa nyanser av vitt och blekrosa, finska kindben och deras ojämförbara sätt att ha roligt hela natten och alltid, alltid vara de som håller en döende fest vid liv, om inte annat så med hjälp av vattenmeloner fulla med vodka. Eller som min favoritfinska som har stil till tusen men som ledsnar på högklackat under samkvämet i vår gemensamma lägenhet med ett 20-tal inbjudna och tar på sig lila, fluffiga tofflor till den svarta axelbandslösa satinklänningen. Och bara hon, bara hon kan bära upp denna outfit med sådan charm.
Så tog jag mig hem i snörusket och gräddade raggmunk som jag inte ätit sen hemkunskapen i högstadiet och det var fett gott, mamma kom förbi med lite grejer och jag beklagade det faktum att TV:n gått sönder så jag inte längre kan se på Dr. Phil (det enda jag har TV:n till) och mamma påpekade att det kanske gått en propp och jag sa daah som att jag inte redan kollat det, jag har faktiskt bott själv i 2 år (vilket jag iofs inte har för jag har ju alltid haft min roomie Catarina som haft hand om det husliga). Hon kollade proppskåpet i alla fall och konstaterade att nä, ingen propp gången.
- Är du säker på att Robert inte stängt av TV:n här på sidan då?
Och så sätter hon på TV:n. Jag blir verkligen inte ens sur för att jag inte tänkte på det själv för vad fan, en strömbrytare på sidan? Har jag aldrig hört talas om. Nej, sur blir jag för att 2 kvällars Dr. Phil gått förlorade! Nåväl, det viktigaste är att den funkar till imorgon för då är det fortsättningen på "Man Camp; Newlyweds" med massa cp-par som slåss och dricker och kallar Dr. Phil för självupptagen. Why I never...!
Har pratat med en av Paris Davidarna idag också för jag var ju tvungen att ringa och höra om det verkligen var sant som jag såg på min dashboard; att det är 12 grader varmt och sol i Paris. Och det är det! Helt cp! För 2 veckor sen var det -4! Och förra vintern gick vi runt i templet och ojade oss för det jämförelsevis milda vädret i och med att medeltemperaturen i Paris vintern 2006-2007 höll sig kring 3-4 plus. Det kanske inte är nån idé att plugga och fundera på att skaffa lägenhet och familj och sånt där, när vädret håller på som det gör tack vare alla bilar och skit, folk borde sluta tjata på mig om att skaffa körkort, jag tar ju ansvar för naturen och gör alla en tjänst de själva är för lata för att ta itu med själva! Ni ska se att vi snart har tsunamis längs Höga Kusten och vulkanutbrott på Solliden (jag hoppas det blir på kronprinsessans födelsedag åtminstone så det är nån nytta med det mohaha...).
Annars har jag myst en del i Vaxholm. Vilket är förträffligt och beroendeframkallande, särskilt då den söta lilla katten som jag skulle kunna krama ihjäl. Och så i viss mån den unge mannen som håller om mig sådär bra (men som snarkar så till den grad att jag funderat på att ringa en taxi, dra därifrån och aldrig höra av mig mer).
Sitter här och lyssnar på Antony and the Johnsons som jag kom på att vi brukade lyssna på ibland i redaktionsrummet på gymnasiet, och så får jag en förnimmelse av den där doften av mögligt mandarinskal och rum utan fönster och några påsar med gympakläder som man lämnat för att man skulle ner på stan efter skolan och inte ville släpa omkring på sin gamla svett så den lämnade man i redis. Åh, redaktionsrummet. MSN på geografilektionerna, hångel med Robert närhelst man kom åt och det bara var vi där, och stölden av mina älskade chokladbruna, knähöga mockastövlar med 6 cm klack... den sorgen vägde tungt och jag blir fortfarande tårögd av att tänka på dem. De passade så bra till allt!
Nu måste jag brygga te och förbereda mig för kvällens Dr. Phil jag ska bara ta upp en sak till; jahaa, jag visste ju att Nicolas Sarkozy skulle gifta om sig och det tydligen med en f.d. supermodell men inte fattade jag att det var Carla Bruni! Skandal! För det första så är han en sån himla läskig president som verkligen älskar att vara kändis och i skvallerpressen och dessutom måste han lägga vantarna på en av mina franska favoritsångerskor! Nu kan jag ju inte tycka om henne längre! Inte så mycket för att jag inte tycker om Sarkozy för han har gjort bra grejer så det så, nej men för att det blir så mycket Brad-Angelina-Jennifer över det här dramat. Jag håller ju på hans klassiga exfru Segolène och på nåt vis tycker jag det är politiskt inkorrekt att gifta sig med en supermodell... och konstnärligt inkorrekt av en talangfull sångerska att gifta sig med en fotografkåt president! Hujedamej...
Nej nu blev jag upprörd och fick huvudvärk.
Kärlek på bild
Jag och frygan under en minnesvärd kväll i hemkvarteren i Paris
Oscar den vackre på nyårsafton
Frygan och jag på nyår; splendides om jag får säga det själv (och det får jag!)
Oscar på nyårsafton
The Ladies på nyårsafton (snyggast i stan)
Fattiglappen ska basta
Ikväll är det det gamla vanliga. Det bara viner omkring kalla vindar i mitt huvud och jag blåser nästan bort. En tanke tänks inte klart innan nästa är där och river, river sönder. Drömde onda drömmar hela natten och vaknade kallsvettig och full av saknad efter allt jag är van vid. Var van vid och älskade innan allt blev annorlunda. Jag kan knappt fatta att det är ett halvår sen Tiia flyttade ifrån vår lägenhet i Boiserie för att fara hem till Finland. Ett halvår! Så var jag tvungen att stanna kvar och bli heartbroken. Det är skamligt att det är så typiskt mig att hålla fast vid det som varit och aldrig kan bli som det var... jag är min fars dotter.
Jag har gjort av med så gräsligt mycket pengar att jag tror jag kommer gå under. Jag hatar när jag inser att jag levt över mina tillgångar, och med inte så lite den här gången heller. Och jag försöker intala mig själv att det är inte så farligt, det kostar faktiskt en del att etablera ett ?nytt? liv, det gjorde det när jag flyttade till Paris och det kommer det göra här med och här jobbar jag inte heller. Dessutom kan jag fan unna mig vissa saker. Som ett maxat gymkort och fina svarta ramar till mina favorit Paris-foton. Men det är bittert att tänka att jag fortfarande inte betalat nån hyra för den står min bror för och min styvfar har betalat min mobil. Har jag måhända blivit lite bortskämd? Jag vill bara få ordning på allting. Jag vill att rutinerna ska vara här nu, för jag är så vilsen, vet inte vad jag gör. Går till skolan och fattar inte att det är det jag ska göra nu, jag ska bo här. Jag känner mig som en gäst, i min lägenhet, i min familj, i Sverige. Och pappa säger men lilla gumman, det tar ju såklart sin lilla tid att acklimatisera sig och du trodde ju tills för bara ett par månader sen att du skulle stanna förevigt. Men river, river, river gör det, hur jag än gör...
Jessica var i varje fall här och åt middag igår, det var trevligt. Vi pratade Konstfack och hjärtesorg och spände upp tyg på rumsavdelaren och det blev tjusigt; svart matt tyg och så Kristina Lugn bilden som jag älskar mitt på. Och så imorse bar det av till första lektionen i Naturkunskap A som jag ska läsa upp och det var jätteroligt och intressant, jag var den enda som pratade (ränderna går aldrig ur) och jag förvånade mig själv med alla vetenskapliga ord jag trots allt kan slänga mig med i en konversation och hur mycket jag faktiskt kommer ihåg om grekiska filosofer och nebulosor och sånt.
Imorgon ska jag träna för första gången på mitt nya gym. Jag är rädd men motiverad för det verkar vara ett så bra ställe med personlig tränare en gång i veckan, fri tillgång till världens fräschaste gym och olika klasser såsom core, bodybalance och spinning (men det tänker jag aldrig, aldrig gå på), bastu, cappuccinos och värsta massage-vattensängen där jag typ kommer bo. Jag fick en jättesatsig ryggsäck idag när jag skrev på avtalet och jag börjar skratta när jag tänker på mig själv med ryggsäck. Herregud. Skräck! Men jag ska gå emot min fåfänga och faktiskt göra ett försök att använda denna accesoar jag inte nyttjat sedan jag var 13 och hade tajta transparenta toppar och världens största Tommy Hilfiger dunjacka. Usch, dunjacka, det är ännu värre än ryggsäck om det går. Fan jag blir så trött här i Sverige, alla går omkring och tycker att de är så himla fina i sina gäss och Fjällräven sackosäckar; varför kan folk inte anamma den globala uppvärmningens fördelar och ha fina små kappor alternativt trenchcoats och förvisa de förskräckliga dunmonstren enbart tillskidsemestern (om inte ens den kan spenderas i Sverige)?
Nu ska jag brygga dagens sista kopp te och se på Emil i Lönneberga. Apropå Astrid Lindgren, Jessica säger att hon inte gillar Astrid Lindgren så mycket... Say What?
När hon sade det var jag tvungen att göra korstecknet och be 25 Ave Maria. Det var nog på grund av detta uttalande jag drömde mardrömmar hela natten.
Tredje flytten på tre månader eller Ode To Maria
Som sagt. Tredje flytten på tre månader, men nu får det väl allt vara bra ett tag? Inte för packandets och uppackandets skull, för är det något jag lärt mig under de senaste tre åren är det att packa lätt och slänga alternativt ge bort allt jag inte skulle döden dö om jag inte ägde. Det är det där att inte vara hemma som tär på krafterna. Boiserie var hemma, där hade jag ju ändå min franska familj Tiia, Dawid, Marzin och Caterina, och nej vi fick inte måla om och vi fick inte spika och ja varmvattnet tog slut och det var dyrt att tvätta men det fanns kärlek, det vankades fajitas och åka fort i Dawids fina bil, det fanns sitta alldeles stilla och tysta på balkongen i skymningen om somrarna och lånande av varandras kläder. Så min egen lägenhet i Paris var nog hemma i början, när förväntningarna var höga och det kändes som att jag äntligen var på väg, att vi var på väg, jag och L mot något väldigt bra. Sedan visade det ju sig att det blev så ensamt och mörkt och tyst och otäckt och att varken hans förhoppningar eller mina förverkligades och jag började misströsta. Så efter la rupture blev allt bara en enda stor gråt i halsen. Två veckor av famlande i mörker som förbyttes i rödvinsdimma och ångest som bokstavligt talat gick upp i rök. Jag gav mig själv vad jag tyckte jag behövde; glömska och okänsla. Tankar som försiktigt bäddades in i sockervadd och skrik som avlägsnades ur min strupe av varliga händer som satte dem i isoleringscell, de kom inte åt mig längre. Jag minns hur jag låg där i sängen och tänkte att nu tänker jag på honom, nu viskar jag hans namn och jag har inte ångest, jag har inte ont! Triumfen var min.
Så kom den bästa utav dem bästa och vid blotta anblicken av henne där i metron så var det så mycket som släppte, jag kände det, för första gången på så länge att jo, nog kan det ordna sig. Maria. Hon har sett mitt trasjag så många gånger och vid Gud, jag hoppas hon aldrig behöver bli så trasig som jag men om hon så bara råkar ut för ett myggbett hoppas jag hon låter mig stycka myggan ifråga och spika upp den på väggen för att lära den att aldrig våga göra så igen och vara där för henne, så som hon har varit där för mig. Hon om någon vet något om min skepticism gentemot människor, och med henne kan jag vara den jag jag tycker om, den jag tror på, den jag vill vara alltid men kanske inte törs. Och det har inte så mycket med mongandet och internskämten att göra som man kanske kan tro (trots att de är ack så viktiga) utan just att jag vet att hon äger största hjärtat och en lojalitet som inte behöver ifrågasättas.
Nu är jag och mitt bohag flyttade till min bror och Norrtälje, där jag hoppas vara glad och ha lust till mitt eget liv, kunna koncentrera mig på att skapa förutsättningar för mig själv och inte tänka så förbannat mycket på vad som kunde ha varit. För det kunde ha varit förjävligt. Och hade nog blivit i slutänden. Även om det inte är det jag tänker på för jag saknar Paris så det gör ont i kroppen, och jag tänker att det hade ju kunnat gå, det kunde ju ha blivit hur bra som helst. Och just det, kommer nog aldrig sluta göra ont. Jag var lycklig på egen hand för första gången i mitt liv i Paris och för det, är jag henne evigt tacksam, och för det kommer jag alltid återvända till henne och låta mig bli omfamnad av allt det hon har som jag älskar.
Hobbylåda
Första gången jag är full i min ensamhet sedan le grand rétour aux sources, jag hade glömt hur mongo man blir av rödvinsdrickande; såpass att man inte kan läsa csn-papper. Eller kan jag nånsin det?
Fy fan vad jag hatar papper.
Men jaha, David då har det varit nu igen. Åkt fram och tillbaks över holmar och täljar och lägga köksgolv och se på holländsk film. Jag har skickat 1000-tals julsms till folk runtom i Europa och fått diverse julkort hem i brevlådan. Jag blir så glad när jag märker att jag inte är bortglömd. Har också varit på sjukhus idag, röntgat min stackars nacke och axel som gör så nedrans ont i tid och otid. Resultatet får vi veta om nån vecka eller två. Personligen tror jag på sjukpension, åååh vad chillat det skulle va; nej Sara, det är ingen idé att du pluggar, du kommer ändå aldrig kunna jobba. (Nu kommer jag få hatkommentarer och brevbomber av nån som faktiskt är handikappad och ännu mer politiskt korrekt än jag).
Kollar på olika gym, det finns fina och bra där jag typ inte vågar träna för jag känner mig för ohet. Börjar hellre träna på nåt halvtaskigt gym för gamla tanter och så när jag kommit någorlunda i form kan jag byta till ett sånt där hett gym för heta människor. Jag har blivit så ytlig på äldre dagar, hujedamej, är snart inne på mitt 23e levnadsår.
Ska flytta nästa vecka. Det ska bli härligt, främst därför att Willy´s ligger nästan granne och så är det bra också, att jag behöver betala minimal hyra för mesta möjliga boende nämligen; del i en lägenhet som ägs av min bror som enbart är där nån dag i veckan, jag hoppas dock att han kommer vara där lite mer så vi kan äta middag och dricka rödvin och se på "Defenders of The Earth" och "Cyborg 009". Happy times are a-coming!
Nu ska jag leka med min hobbylåda.
Fy fan vad jag hatar papper.
Men jaha, David då har det varit nu igen. Åkt fram och tillbaks över holmar och täljar och lägga köksgolv och se på holländsk film. Jag har skickat 1000-tals julsms till folk runtom i Europa och fått diverse julkort hem i brevlådan. Jag blir så glad när jag märker att jag inte är bortglömd. Har också varit på sjukhus idag, röntgat min stackars nacke och axel som gör så nedrans ont i tid och otid. Resultatet får vi veta om nån vecka eller två. Personligen tror jag på sjukpension, åååh vad chillat det skulle va; nej Sara, det är ingen idé att du pluggar, du kommer ändå aldrig kunna jobba. (Nu kommer jag få hatkommentarer och brevbomber av nån som faktiskt är handikappad och ännu mer politiskt korrekt än jag).
Kollar på olika gym, det finns fina och bra där jag typ inte vågar träna för jag känner mig för ohet. Börjar hellre träna på nåt halvtaskigt gym för gamla tanter och så när jag kommit någorlunda i form kan jag byta till ett sånt där hett gym för heta människor. Jag har blivit så ytlig på äldre dagar, hujedamej, är snart inne på mitt 23e levnadsår.
Ska flytta nästa vecka. Det ska bli härligt, främst därför att Willy´s ligger nästan granne och så är det bra också, att jag behöver betala minimal hyra för mesta möjliga boende nämligen; del i en lägenhet som ägs av min bror som enbart är där nån dag i veckan, jag hoppas dock att han kommer vara där lite mer så vi kan äta middag och dricka rödvin och se på "Defenders of The Earth" och "Cyborg 009". Happy times are a-coming!
Nu ska jag leka med min hobbylåda.
De retour en Suède
Alltså, har bloggandet dött? Inte för att jag egentligen bryr mig om andras bloggande än Marias och mitt eget men ändå. Facebook har tagit över och det är faktiskt piss jämfört med bloggande. Å andra sidan, är mångas bloggar rena rama oaserna för snack om ingenting intressant överhuvudtaget, min är ju åtminstone en explosionsartad känslosås utan like och är i princip så ärlig som en vanlig dagbok skulle vara, om än inte ärligare och absolut mer informativ med tanke på att jag aldrig lyckats skriva pappersdagbok. Nåväl, jag ville bara påpeka det och informera om att jag i varje fall ska försöka uppdtaera min kära blogg lite oftare numer. Till saken hör ju att jag inte lagt ner den med flit utan problemen har varit flera, nämligen;
- Parislägenhet utan möjlighet att hacka in på nån annans WIFI
- Ovilja att gå och sätta mig på nåt internetcafé och skriva i och med att man inte får dricka rödvin och röka på plus att jag kanske var litegrann känslomässigt instabil och ett sammanbrott bland folk har aldrig varit min kopp av te
- Och nu då, har jag varit i Sverige i hela 3 veckor, där tillgången till internet är obegränsad men jag har ju haft så mycket annat att göra
Nämligen:
- Sova
- Fika med väl utvalda favoritmänniskor
- Se på Dr. Phil (som jag har längtat)
- Hängt med ännu en David (hur många finns det egentligen?)
Nåväl. Igår hade vi julmiddag med mina tre bröder som är så rara att man bara vill gråta, så fina är de. Den fjärde brodern kunde inte komma för han arbetade som en idiot som vanligt ( och för de som inte känner till min familjehistoria,nej vi är inte katoliker) och på dagen julhandlade jag lite med David som var urkass på att köpa julklappar.
Annars saknar jag Paris såpass att jag har gått och blivit sjuk. Jag mår illa och är yr och det känns som att det enda som skulle kunna hjälpa vore min underbare franske husläkare som agerar både doktor och ögongodis, här är de minsann inte så generösa, jag var hos doktorn i torsdags och det enda ögongodis som fanns där var Bamsetavlan på väggen. Christophe ringde idag och var så söt så och frågade om det blev något Chat-Bite härborta varpå jag med stor sorg i rösten svarade att nej, tyvärr. Men han tröstade mig med att vi skulle leka chat-bite i timtal nästa gång jag är i Paris. Wiie.
Jag känner mig mycket vilsen. Men mindre olycklig. Så jag håller fast vid det.
- Parislägenhet utan möjlighet att hacka in på nån annans WIFI
- Ovilja att gå och sätta mig på nåt internetcafé och skriva i och med att man inte får dricka rödvin och röka på plus att jag kanske var litegrann känslomässigt instabil och ett sammanbrott bland folk har aldrig varit min kopp av te
- Och nu då, har jag varit i Sverige i hela 3 veckor, där tillgången till internet är obegränsad men jag har ju haft så mycket annat att göra
Nämligen:
- Sova
- Fika med väl utvalda favoritmänniskor
- Se på Dr. Phil (som jag har längtat)
- Hängt med ännu en David (hur många finns det egentligen?)
Nåväl. Igår hade vi julmiddag med mina tre bröder som är så rara att man bara vill gråta, så fina är de. Den fjärde brodern kunde inte komma för han arbetade som en idiot som vanligt ( och för de som inte känner till min familjehistoria,nej vi är inte katoliker) och på dagen julhandlade jag lite med David som var urkass på att köpa julklappar.
Annars saknar jag Paris såpass att jag har gått och blivit sjuk. Jag mår illa och är yr och det känns som att det enda som skulle kunna hjälpa vore min underbare franske husläkare som agerar både doktor och ögongodis, här är de minsann inte så generösa, jag var hos doktorn i torsdags och det enda ögongodis som fanns där var Bamsetavlan på väggen. Christophe ringde idag och var så söt så och frågade om det blev något Chat-Bite härborta varpå jag med stor sorg i rösten svarade att nej, tyvärr. Men han tröstade mig med att vi skulle leka chat-bite i timtal nästa gång jag är i Paris. Wiie.
Jag känner mig mycket vilsen. Men mindre olycklig. Så jag håller fast vid det.
Vitaa - J´oublierai tout
A trop jouer avec les mots tu as fini
Par tout gâcher car aujourd'hui
Je viens déposer les clefs devant ton mépris
Je t'en supplie sort de ma vie
Tu as rompu le cours de 4 ans de nos vies
Sans répit tu m'as menti
Je n'ai pas compris ni pourquoi ni comment ni même si
J'avais fauté je suis parti
Je voyais tout pour toi
Je voulais tout
Pour te garder j'aurais fais tout
Les jours, les mois, les ans pour moi n'étaient qu'à nous
Mais tu as gâché ce qui était tout
Je voyais tout pour toi
Je voulais tout
Sans hésiter j'aurais fait tout
Les jours, les mois, les ans pour moi n'étaient qu'à nous
Mais tu as gagné j'oublierai tout
Alors j'essaierais d'oublier tous tes mots doux
Tes plans d'avenir, tes tu verras on feras
Refouler tout ses sentiments, tout cet amour
Qui bout en moi, qui brûle pour toi
Ce sera si dur tu sais moi je me voyais déjà
Fidèle à toi portant ton fils
Ta reine de c?ur car comme tu le disais dans mes bras
Sans hésiter tu m'as menti
Tu vois
Aujourd'hui je sais que tu n'es pas l'homme de ma vie
A trop souffrir j'ai réfléchi
Un homme un vrai se respectant n'aurait pas dit
Toutes ses conneries tu m'as menti
Je cherche enfin la force d'oublié c'est fini
J'aimerais pouvoir partir d'ici
J'aimerais oublier toutes tes promesses et tes dires
Je t'en supplie sort de ma vie
A trop jouer avec les mots tu as fini
Par tout gâcher car aujourd'hui
Je viens déposer les clefs devant ton mépris
Je t'en supplie sort de ma vie
Tu as rompu le cours de 4 ans de nos vies
Sans répit tu m'as menti
Je n'ai pas compris ni pourquoi ni comment ni même si
J'avais fauté je suis parti
Je voyais tout pour toi
Je voulais tout
Pour te garder j'aurais fais tout
Les jours, les mois, les ans pour moi n'étaient qu'à nous
Mais tu as gâché ce qui était tout
Je voyais tout pour toi
Je voulais tout
Sans hésiter j'aurais fait tout
Les jours, les mois, les ans pour moi n'étaient qu'à nous
Mais tu as gagné j'oublierai tout
Alors j'essaierais d'oublier tous tes mots doux
Tes plans d'avenir, tes tu verras on feras
Refouler tout ses sentiments, tout cet amour
Qui bout en moi, qui brûle pour toi
Ce sera si dur tu sais moi je me voyais déjà
Fidèle à toi portant ton fils
Ta reine de c?ur car comme tu le disais dans mes bras
Sans hésiter tu m'as menti
Tu vois
Aujourd'hui je sais que tu n'es pas l'homme de ma vie
A trop souffrir j'ai réfléchi
Un homme un vrai se respectant n'aurait pas dit
Toutes ses conneries tu m'as menti
Je cherche enfin la force d'oublié c'est fini
J'aimerais pouvoir partir d'ici
J'aimerais oublier toutes tes promesses et tes dires
Je t'en supplie sort de ma vie
Et toujours mes rêves qui tuent
Sans cesse
La nuit tout noir
Et ca me console pas que je te verrai encore ce soir
